Igår åkte jag ut till mamma och snackade lite skit med henne..
Det var riktigt skönt att prata av sig.. Sen åkte jag in till stan igen..

Så fick jag ett oväntat samtal, från Pierre..
Var inte beredd på att de skulle komma...
vi snackade lite och redde ut allt..
Skönt att höra att han inte hade några planer på att sluta umgås med mig..


Micke var på lite dåligt humör när jag kom.. Jag förstår honom...
Vi åt och sen gick vi en sväng och pratade.. Det behövdes...
Sen blev min älskling på bättre humör.. Åh han är så underbar..
Såå mysig så jag tror jag dör... :) Älskling... Tro mig, det ordnar sig..



"Att alltid vara en smula barn, det är att vara riktigt vuxen!"

Lugn, det kommer....